Publiceringsdag: 030213

Toni Soyupak har en mångårig erfarenhet av politiskt arbete i Turkiet och Sverige. För närvarande bor och verkar han i London.

Tjänstemän inom försvars- och underrättelsetjänsterna har meddelat att de har gjort en lista på militära mål, inklusive Saddam Husseins hemstad Tikrit, samt ministerier och egendomar ägda av Saddams familj och viktiga beslutspersoner i Irak.

"Kriget kommer att inledas med en extremt stor smäll. Ni kan utgå ifrån att Saddams bas i Tikrit kommer att slås sönder och samman.", meddelar dessa tjänstemän.
Uppgifter har även framkommit att USA är berett att använda nya hemliga avancerade vapen. En av dem framkallar en elektrisk ljuschock - liknande ett omfattande åsknedslag - vilken kommer att slå ut irakisk elektronisk utrustning och kommunikations- och försvarssystem.

Vapnet kan användas för att slå ut civila mål och orsaka många döda och sårade bland civilbefolkningen (uppgifterna hämtade från den turkiska tidningen Evrensel).

Som en del av luftangreppet kommer dessa anläggningar, liksom andra militära mål såsom Saddams republikanska garde, den speciella republikanska säkerhetsstyrkan, polisen och underrättelseverksamheten, att förstöras.

Dessa krigsplaner kom till offentlighetens kännedom i förra veckan - just innan Hans Blix, chefen för FN:s vapeninspektörer (Unmovic), återvände till Irak för samtal nu i helgen.

De militära räderna kommer att utföras just innan tvåfronts-attacken inleds - vilken bland annat ska utföras av en stor bepansrad styrka från Kuwait och ett luftangrepp för att säkra Iraks oljefält.

Utformningen av attacken syftar till att förhindra en upprepning från det senaste kriget i Gulfen då oljefälten sättes i brand.

Militära strateger förutser en snabb mobilisering av helikopterburna stridskrafter tillsammans med snabba bepansrade fordon i täten av en huvudstyrka bestående av pansartrupper.

USAs och Storbritanniens marina styrkor förväntas också att landsättas på kusten vid Faw-halvön och förhindra att de missiler som är utplacerade där avfyras mot Kuwaits oljeterminaler.

USA och Storbritannien transporterar för närvarande fler militära stridskrafter till området för att vara förberedda på en invasion i mitten eller slutet av februari.

I Antwerpen, Belgien, lastade det amerikanska luftkavalleriets 6 skvadron sina långflygande helikoptrar ombord på fartygen som ska transportera dem till Persiska viken. Lastfartygen Repulus och Denebola tar ombord fler helikoptrar, och stridsfordon, för USAs marinstyrkor.

Besättningen på nio enorma rollon/rollof färjor beordrades att vara startklara för två veckor sedan för att transportera stridsvagnar (Abrams) och bepansrade fordon (Bradley) för att vara på plats den 22 februari för de 3:e och 4:e infanteridivisionerna. (Militärerna kommer tidigast vid detta datum att vara klara med förberedelserna för en attack).

Det är inte endast lastfartyg som är på väg mot Gulfen. Det amerikanska hangarfartyget Abraham Lincoln har lämnat vattnen utanför västra Australien tillsammans med en stridsgrupp av krigsfartyg i sitt följe på en tre veckors seglats till Persiska viken.

Den kommer att förenas med åtminstone tre andra hangarfartyg: USS Theador Roosevelt, The Constellation och USS Harry S. Truman och deras stridsgrupper.

Dag efter dag har nya uppgifter framkommit, bekräftade av US Navy, om nya avfärder och sändningar från amerikanska hamnar och andra platser i världen.

Dessa skulle i normala fall betraktas som stora militärförflyttningar, men de är endast en liten del i den stora tillströmningen av soldater och militär utrustning som utan avbrott har fortsatt att färdas mot Persiska viken under de sista sex veckorna. Senast i raden av militärtransporter är 101 luftdivisionen och ytterligare två pansardivisioner.

Ett axiom inom den militära underrättelsetjänsten är att bortse från vad politikerna säger och istället iaktta vilka militära förflyttningar som sker.

Dessa förflyttningar avslöjar att USA och Storbritannien i slutet av den tredje veckan i denna månad kommer att ha sina styrkor förberedda vid de irakiska gränserna för att starta ett krig.

Trots förnekanden från brittiska myndigheter beslutades för två veckor sedan huruvida ett krig mot Irak ska genomföras eller inte.

Den slutliga utformningen av krigsplanerna mot Saddam Hussein avslöjades för två veckor sedan. De var huvudtemat i de diskussioner som hölls vid FN-mötet och i Washington mellan Blair och Bush.

Enligt dem ska en sista chans ges till FN:s vapeninspektörer att hitta Iraks gömda vapen! Hans Blix, chefen för vapeninspektörerna, skulle få ytterligare sex veckor på sig att utföra sitt arbete.

Saddam måste tillåta FN att arbeta obehindrat eller att bli angripen militärt. Han måste redovisa och förstöra de omfattande massförstörelsevapen som både USA och Storbritannien anser att han förfogar över - eller bli angripen militärt. Ett datum för ett militärt angrepp har satts till mitten av mars. (Då kommer det, enligt denna plan, även politiskt att vara klart för ett militärt angrepp).

I denna process har en ny världsordning skapats. USA och Storbritannien har skapat en klassisk militär kniptångsmanöver mot länder som, för endast ett par veckor sedan, tycktes leda världsopinionen. Frys ut dem diplomatiskt och bombardera dem med en strid ström av bevis mot Saddam.

Mötet mellan Bush och Blair vid månadsskiftet och talet om "veckor inte månader" innan man går till handling, var den sista delen i detta pussel.

Frankrike och Tysland motsätter sig båda en militär konflikt och kräver mer tid för vapeninspektörerna - som skulle få arbeta i månader hellre än veckor.

Donald Runsfeld, USAs försvarsminister, beskrev de två länderna som "Det gamla Europa".

Ryssland och Kina har också föreslagit att inspektörerna ska få mer tid till förfogande. Arabländerna har uttryckt sin önskan om "försiktighet".

Bush försökte hitta en orsak att få släppa avtryckaren, men han har inte lyckat i sitt uppsåt.

Hans Blix, som leder FN-gruppen Unmovic, vilken har bemyndigats att leta reda på Iraks kemiska- och biologiska vapen, och Mohammed El Baradei, från International Atomic Energy Agency (IAEA), har hittills inte hittat några massförstörelsevapen och Irak har inte kapacitet att tillverka kärnvapen, vilket Mohammed El Baradei förklarade när den senaste rapporten lämnades till FNs säkerhetsråd.

Detta skapar förutsättningarna för en dramatisk förhandling om gränserna för USAs makt: skilja ut dem som är för Bushs projekt och de som opponerar sig mot den.

Konsekvenserna av deras rapport hotar även att skapa en djup transatlantisk spricka.

Bush har sagt att endast "begränsa Iraks rörelsefrihet" inte längre är ett alternativ.

USAs och Storbritanniens strategi "är en och den samma". Uttöm alla alternativ inom FN:s ram - slå sedan till.

För någon vecka sedan framstod "Det gamla Europa" som isolerat. Ryssland och Kina anpassade sig. USA har gjort klart att diplomatin har kommit till vägs ände. Det är inte en fråga om en krigshandling ska ske, utan vilken form den borde ta.

Förra veckoslutet offentliggjorde Storbritannien fler underrättelseuppgifter mot Irak. Colin Powell lade i förra veckan i FN fram mer fördömande anklagelser om att Irak trotsar FN:s vapeninspektörer. (En del av kampanjen att lägga fram bevis mot Irak).

Den 14 februari kommer Blix åter att lägga fram en rapport inför FN, och han kommer mest sannolikt att fastslå att hans arbete har hindrats på grund av bristande samarbete från Iraks sida!

En andra FN-resolution, i vilken säkerhetsrådet beslutar om en militär attack mot Irak, kommer i sådana fall att föreläggas de 15 medlemmarna. Storbritannien är övertygat om att den kommer att gå igenom, även om inte alla länder ställer sig bakom den.

På en fråga om en andra FN-resolution röjde Blair sin övertygelse om utgången: "Låt oss endast vänta och se."

En tydlig spricka inom EU i Irak-frågan framgick efter att Storbritannien, Spanien, Danmark, Italien, Portugal, republiken Tjeckien, Ungern och Polen i flera tidningar (på en förfrågan av "The Wall Street Journal") undertecknade en gemensam artikel till stöd för USAs linje mot Irak.

Frankrike och Tyskland fick aldrig en förfrågan om att delta i den gemensamma aktionen med motiveringen att "de talar ett annat språk" (Blair arbetar väl för Bushs administration).

Vid Bushs och Blairs möte vid månadsskiftet fick Bush frågan varför han var så angelägen att gå till attack mot Irak.

"Efter 11:e september upphörde doktrinen att det är tillräckligt att endast "begränsa Iraks rörelsefrihet". Den är inte längre giltig för mig.", uttalade sig Bush.

"Jag inser att världen har förändrats och min viktigaste skyldighet är att skydda det amerikanska folket från att komma till skada och jag vill göra det."

Blair vet att Bush skapar den nya världsordningen och han vet också att för att vara med i den, så måste han vara inne i den.

Å andra sidan skulle ett krig innebära den största oljeprischocken hittills.

Världen skulle få känna av en mer omfattande oljekris än den år 1973 om USA startar ett krig mot Irak enligt ett uttalande i av shejk Yamani, f.d. oljeminister i Saudiarabien, i BBC News och uttalanden från den amerikanska investeringsbanken Goldman Sachs.

"Den kombinerade effekten av oroligheterna i Venezuela och Irak har potential att skapa den största prischocken i oljemarknadens historia, även om andra aktörer tillåts att kompensera (den minskade efterfrågan) med ett ökat utbud."

Råoljepriset på 31 dollar per fat - det högsta på två år - inkluderar inte någon krigspremium.

Ett knappt utbud, minskade investeringar och allvarliga kapacitetshinder kommer att orsaka en prishöjning.

"Ett krig skulle kunna driva upp råoljepriset med ytterligare 10-15 US dollar, eller 30-50 procent (till 46 dollar/fat). Liten global oljereserv och minskad export från det strejkdrabbade Venezuela har ökat priset (en del av USAs spel med oljan) med mer än 30 procent sedan slutet av november i fjol.

Krisen i Venezuela har inneburit ett bortfall av 125 miljoner fat olja, vilket redan är den femte största utbudschocken i historien, vilket i stort sett helt förklarar den nuvarande höga prisnivån."

USA, som nu står inför den i särklass största oljebristen på 27 år, har denna månad vänt sig till en osannolik källa för hjälp - Irak.

Veckorna före en eventuell invasion har den oljerika staten Irak fördubblat sin oljeexport till USA och hjälpt de amerikanska raffinaderierna att hantera de destabiliserande strejkerna i Venezuela vilka sedan i december har inneburit en produktionsförlust av den venezuelanska oljan på 1,5 miljoner fat/dag.

(USA strävar efter att Venezuela ska genomföra en privatisering av den halvstatliga oljeindustrin. Först försökte USA för ett par månader sedan genomföra en kupp mot presidenten Chaves, men det lyckades inte och nu försöker USA få bort Chaves genom strejker inom oljeindustrin, den största inkomstkällan för Venezuela).

Oljepriserna steg i höjden och bristen på oljereserver hotar att skada de amerikanska oljeraffinaderierna och transportsektorn.

För att låta oljan flöda i rören stoppade USAs president Bush fortsatta leveranser till landets strategiska oljereserv, som uppgår till 700 miljoner/fat.

Men ytterst löste oljegiganter som Chevron, Exxon, BP och Shell problemen genom att fördubbla importen från Irak med 0,5 miljoner fat/dag i november till över 1 miljon fat/dag. I huvudsak dirigerade USA-importörerna om 0,5 miljoner fat/dag av irak-oljan som var avsedd för Europa och Asien för att rädda den amerikanska oljeinfrastrukturen.

Handeln, som kan tyckas bisarr med tanke på Pentagons planer att sända iväg omkring 300 kryssningmissiler per dag mot Irak, är förenlig med FN:s "olja för mat-program" i Irak.

Bekräftade uppgifter anger att Irak har världens andra största oljereserver - ungefär 112 miljarder fat olja, och obekräftade uppgifter talar om ytterligare minst 100 miljarder fat olja, enligt USAs energidepartement.

Oljan i Irak är relativt lätt att exploatera - till en kostnad av mindre än 1 US-dollar/fat, jämfört med 6 US-dollar/fat i Ryssland.

Snart kan militära styrkor från USA och Storbritannien säkra oljekällorna, vilket är en prioriteten i krigsstrategin.

De irakiska oljefälten söder om Basra och i norra delen av landet (Kerkuk-Musul) producerar värdefull "ren" råolja, vilken är lättare att raffinera. Källor i Pentagon uppger att amerikanska militärstrateger har ritat upp planer som syftar till att säkra och skydda dessa fält så fort som möjligt för att förhindra att de förstörs av den irakiska regimen.

Internationella oljeföretag har intagit sina positioner för att försäkra sig om koncessioner innan en "regim-förändring" kommer till stånd i Irak. För två veckor sedan flög en rysk delegation till Bagdad för att lappa ihop relationerna efter Iraks annulering av deras femårskontrakt att utveckla det omfattande oljefältet i västra Quarna - värt upp mot 600 miljarder US-dollar i nuvarande oljapris.

Det ryska oljeföretaget Lukoil straffades av Bagdad-regimen för att det hade förhandlat med USA och exilirakier om att få behålla sin koncession i Irak efter störtandet av Saddam Hussein. Den ryska oljedelegationen återvände till Moskva med tre nya kontrakt signerade.

Ryssland, för vilken oljan är nödvändig för statsbudgeten, behöver ett oljepris på 18 US-dollar/fat och landet befarar att om USA lägger vantarna på stora oljereserver kommer det att leda till sjunkande oljepriser.

Men Saddam har även erbjudit lukrativa oljekontrakt till oljebolag från Frankrike, Kina, Indien och Indonesien likaväl som Ryssland.

En rapport som analyserar oljesituationen, vilken läckt ut från Deutsche Bank, hävdar att Exxon Mobil ligger i första ledet efter ett regimskifte i Irak.

Washington är splittrad i vilken roll oljan kommer att få i Irak efter att Saddam har störtats. Representanter från Exxon Mobil, Chevron Texaco, Conoco Philips och Halliburton (det bolag som vicepresidenten Dick Cheney styrde innan han blev utsedd till ämbetet) har deltagit i de två möten som hållits på inbjudan från inrikesdepartementet och vicepresidentens administration.

Med ett krig finns utsikten att ge kontrollen över oljepriserna till det "nya Irak" och dess supporters med innebörden att Saudiarabien förlorar förmågan att kontrollera prisnivån genom att förändra produktionsvolymen. Det skulle kunna vara utvecklande om billig olja tämligen snabbt fick möjlighet att smörja världsekonomin och effektivt förstöra OPECs möjlighet att kontrollera oljepriserna.

Om strejkerna i Venezuela, riktade mot president Chaves lyckas, kommer OPEC att förlora sin attraktionskraft. Chaves har spelat en nyckelroll för att införa disciplin i den käbblande kartellen sedan han valdes till president år 1999.

Ett krig i Irak och krisen i den ryska oljeproduktionen kommer till stor del att underminera de oljeproducerandes kartell OPEC och förebåda en framtid med betydligt billigare utbud av olja. Det skulle kunna få ett stopp för OPECs strypgrepp.

Oljemarknaden styrs hela tiden av politiska beslut och oddsen talar för att OPEC går mot ett nederlag.

Paul Wolfowitz, USAs vice försvarsminister och Richard Perle, en av Pentagons vikigaste rådgivare, betraktar en militär aktion som en del i en större plan att omskapa Mellanöstern.

De senaste veckorna har Turkiets regering överlämnat sig åt USA. Den turkiska statsministern Abdullah Gul har offentliggjort att regeringen träffat en överenskommelse om Irak med USA. Enligt denna överenskommelse kommer USA att betala Turkiet för alla förluster som kan uppkomma vid ett krig.

Den turkiska regeringens krav är en framtida kontroll över norra Iraks oljereserver (Kerkuk-Musul) och samtidigt har den kraftfullt motsatt sig en kurdisk suveränitet i norra Irak och att kurderna skulle få kontroll över de nordirakiska oljefälten.

Enligt den turkiska tidningen Evrensel har den turkiska regeringen gett USA tillstånd att utnyttja landets hamnar, flygplatser och militärbaser och tillåtelse för de amerikanska militärstyrkorna från östra Medelhavet som ska transporteras till den irakiska gränsen att passera turkiskt territorium.

Det betyder att militära trupper från USA och Storbritannien kommer att ha möjlighet att med en stor styrka angripa Irak från den norra gränsen och därifrån kunna ge logistiskt stöd till sina allierade (kurdiska soldater och styrkor från den norra alliansen).

Turkiet har en strategiskt viktig roll i omskapandet av Mellanöstern på grund av sina starka band till Israel. Enligt planerna kan Israel utnyttja situationen och göra slut på den palestinska myndigheten och starta en militär offensiv mot palestinierna.

Turkiet, Israel och Saudiarabien utgör en triangel i syfte att omskapa Mellanöstern. Iran inväntar också, efter en invasion av Irak, en möjlighet att bli attackerat.

Men USA och Storbritannien har uppgett att Nordkorea för närvarande utgör - näst efter Irak - deras största problem och de avser att gå på offensiven även mot Nordkorea.

Tony Blair, Storbritanniens premiärminister, har uttalat: "Låt oss bara vänta och se."

Å andra sidan - i följderna av agerandet från stormakterna - förutser hjälporganisationer och organisationer för mänskliga rättigheter en flyktingkatastrof i spåren av en militär aktion i Mellanöstern.

Enligt hjälporganisationen Christian Aid och uttalanden av ministern i Blairs regering Claire Short, kommer hundratusentals - kanske miljoner av människor - direkt att påverkas av ett krig.

Kvinnor och barn kommer att vara speciellt sårbara då de redan nu har fått lida mest. Kronisk hungersnöd kan bli följden om FN:s "Olja för mat-program", vilken ger livsmedel till 16 av Iraks 26 miljoner invånare, inte har möjlighet att fortsätta.

Uppkomsten av epidemiska och vattenburna sjukdomar är sannolika om militära attacker riktas mot elektriska kraftledningsnät och reningsverk.

Enligt en beräkning kommer två miljoner antagligen att tvingas lämna sina hem för att söka skydd runt landets gränser, som tillägg till de 700 000 irakier som redan har tvingats iväg från sina hem.

Hjälporganisationen Oxfam har redan organiserat flyktingläger till dem som förväntas fly mot den iranska gränsen.

Clair Short förklarade för två veckor sedan i parlamentet att regeringen förväntar sig att städer med upp till 100 000 flyktingar kommer att växa upp i Turkiet, 200 000 flyktingar i Iran, 50 000 flyktingar i Jordanien liksom i Saudiarabien och Kuwait.

Toni Soyupak
Översättning och bearbetning
Ola Jordán

Läs mer:
"Blair möter hårt motstånd på hemmaplan för ett kommande Irak-krig"