Publiceringsdag: 000717

VEU slås samman med EU


Utrikes- och försvarsministrarna inom VEU träffades i mitten av maj för att ta ytterligare ett steg mot en nedläggning. Att VEU i praktiken försvinner beror på att EU har bestämt sig för att bygga upp en egen militär dimension.

Under den förra regeringskonferensen ville nio medlemsländer, anförda av Tyskland och Frankrike, att EU skulle fördragsfästa en tidtabell för en sammanslagning av EU och VEU, Västeuropeiska unionen. Tanken var att EU i första steget skulle kunna begära att VEU genomför fredsaktioner för EU:s räkning. I det andra steget skulle VEU knytas närmare EU genom att EU får bestämmanderätt över VEU. I det tredje steget skulle VEU inlemmas i EU.

Det blev dock ingen fusion mellan EU och VEU. Sedan den nye brittiske premiärministern Tony Blair förklarat att han på den punkten hade samma ståndpunkt som sin företrädare och ansåg att det västliga militärsamarbetet främst ska koncentreras till NATO, var saken avgjord. Ändå framhärdade ordförandelandet Holland med att förelägga Amsterdamtoppmötet ett förslag som byggde på önskemål från Frankrike och Tyskland med flera länder som vill att EU ska ha en egen krigsmakt. I slutförhandlingarna ströks en skrivning om att frågan skulle tas upp igen inom fem år, utan att någon ny tidsfrist sattes upp.

Likväl innebär Amsterdamfördraget att EU tar flera steg i riktning mot en införlivning av VEU. Den nya fördragstexten markerar tydligare samarbetet mellan EU och VEU. Det är VEU som kommer att anlitas för det praktiska genomförandet av utrikes- och säkerhetspolitiska beslut som berör försvarsfrågor och det blir alltså VEU som i detta sammanhang får stå för det eventuella behovet av operativ kapacitet. EU ska "anlita VEU för att utarbeta och genomföra de beslut och åtgärder av unionen som berör försvaret".

Dessutom slås det fast att VEU och EU ska samarbeta närmare "med tanke på möjligheten av en integrering av VEU i unionen". Genom Amsterdamfördraget är det också klart hur ett sådant beslut ska fattas: Europeiska rådet ska kunna besluta detta utan en ny regeringskonferens och medlemsländerna får sedan vidta de konstitutionella ändringar som eventuellt krävs i det enskilda landet. Redan några veckor efter Amsterdamtoppmötet, vid VEU:s ministerrådsmöte i juli 1997, antog VEU:s utrikesministrar (inklusive observatörsländernas) en förklaring som i åtta punkter stärker samarbetet mellan VEU och EU. (Förklaringen har i efterhand fogats till Amsterdamfördraget.)

I VEU-förklaringen görs tolkningen att Amsterdamfördraget "ger EU tillgång till operativ kapacitet" på det militära området. Det framhålls att "VEU stöder Europeiska unionen vid utformningen av försvarsaspekterna i den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken". Man betonar att VEU:s ministerråd nu samlar samtliga EU-stater. Man säger sig vilja "utveckla observatörernas roll" så att de kan medverka "fullt ut och på lika villkor" i "planering och beslut inom VEU".

VEU-rådet räknar upp en lång rad områden där EU och VEU nu, enligt Amsterdamfördraget, ska ha intimt samarbete, däribland "krigsmateriel" där VEU och EU inom ramen för WEAG (Western European Armaments Group, Red Anm) ska sträva efter "rationalisering av den europeisk marknaden för krigsmateriel" och "inrättande av en europeisk krigsmaterielagentur".

Vid EU:s toppmöte i Köln i början av juni 1999 tog stats- och regeringscheferna ett första steg mot att skrota militäralliansen VEU och lägga över större delen av dess uppgifter på EU. I det dokument som EU-ledarna enades om slås det bl.a. fast att VEU kommer att integreras i EU. Senast i slutet av år 2000 ska det preciseras vilka av VEU:s uppgifter som ska föras över till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. "I så fall kommer VEU som organisation att ha fullgjort sitt syfte", heter det i deklarationen från stats- och regeringschefernas möte i Köln.

EU håller på att också bli en militär organisation. Hur långt man kommer att gå (vill respektive kan) får framtiden utvisa. Redan nu är det klart att artikel fem i VEU-fördraget om ömsesidiga försvarsförpliktelser inte kommer att föras över till det nya EU-fördraget. Därför krävs enhällighet och det saknas idag. Däremot är det möjligt, för att inte säga troligt, att artikel fem förs in i EU i form av ett protokoll och utformas som ett "närmare samarbete" inom ramen för EU:s andra pelare.

I Amsterdamfördraget finns redan inom det militära samarbetet en möjlighet till ett slags flexibelt samarbete, genom att det stadgas att ingenting i fördraget hindrar utvecklingen av ett närmare samarbete mellan två eller flera medlemsstater på bilateral nivå, inom ramen för VEU och/eller NATO, förutsatt att ett sådant samarbete i sin tur inte hindrar det samarbete som föreskrivs i fördragstexten. I samband med den pågående regeringskonferensen inom EU föreslår EU-kommissionen att man även inför en möjlighet att i vissa fall etablera ett närmare samarbete på den gemensamma utrikes- och försvarspolitikens område, dvs. EU:s andra pelare. Idag är närmare samarbete begränsat till den första och tredje pelaren. Kommissionen föreslår vidare två förändringar i nuvarande bestämmelser om möjligheten till närmare samarbetet.

1. I nuläget krävs att minst en majoritet av medlemsstaterna måste omfattas av ett närmare samarbete. Kommissionen föreslår att det är tillräckligt med en tredjedel.
2. Möjligheten för en medlemsstat, som motsätter sig att ett beslut om närmare samarbete tas med kvalificerad majoritet, att begära ett enhälligt beslut i Europeiska rådet bör slopas.
GÖSTA TORSTENSSON



Gösta Torstensson är redaktör för tidskriften KRITISKA EU FAKTA. Han har under lång tid varit aktiv mot ett svenskt medlemskap i EG/EU, bland annat som styrelseledamot i Folkrörelsen Nej till EU.Han har även publicerat flera böcker om EG/EU/EMU, bland andra: Den raka vägen till EG, EMU - hot mot jobben, välfärden och demokratin och Lärobok om Europeiska unionen - Efter Amsterdam.Kiruna-Nytt publicerar gärna era synpunkter/kommentarer på denna krönika.
Skriv in här!.
Läs kommentarerna/synpunkterna
Tillbaka till tidigare krönikor